Sång

Muppekinens mormor kan så många sånger. Med så många verser! Idag sjöng hon fyra fem verser om trollkarlen som förvandlade sig till ett glas lemonad och drack upp sig själv. Om just den trollkarlen som sedan har ångrat sig i 700 år. Den har jag inte hört sen jag var barn, för typ 30 år sedan. Helt otroligt att hon kan komma ihåg alla dessa tokroliga barnvise ord.

Indialand bak Himalayas rand
Där händer det konstiga saker ibland.
Där bodde en trollkarl, han trollade så
att 8 blev 19 och 19 blev 2.

Han trolleritrollade också så att
ett nötskal stack ut som en ståtlig fregatt
Så stjärnorna regnade ner som guldsand
och månen föll som en citron i hans hand.

Men Kejsarn av Kina han sa: "Jag slår vad
att ingen förvandlar sig till lemonad."
"Haha!" ropte trollkarln "Se då på min kraft"
och simsalabim blev han till ett glas saft.

Men solen sken het över risfält och älv
och trollkarln blev törstig och drack upp sig själv.
Det skedde i misshugg som Ni nog förstår
Men det har han ångrat i sjuhundra år.

Jag är så glad över min mor, Muppekinens mormor. Hon finns där och älskar mitt barn. Som älskar henne tillbaka. Hon lär den lilla flickan saker hon inte får lära sig hemma och Muppekinen njuter och tycker det är så roligt. Roligt att diska, plaska med vatten, töma lådor, utforska kylskåpet, titta på djurlamporna och så mycket mer. Jag älskar henne!

Puss

Muppekinen har lärt sig pussa!
"Får jag en puss?"
Hon kommer tultande på sina små ben och lutar först sin pannan mot min, för att sedan trycka sin lilla öppna mun mot min. Sen är hon nöjd. Vet att hon har åstakommit någonting. Häftigt.

Kicken man får av att se en liten människa lära sig saker kunde jag bara ana innan jag fick barn. Det är så ballt att se hur byggsten efter byggsten läggs till i skapandet av det lilla jaget som tar för sig av världen. Blir så fascinerad när det är så tydlig hur hon vill lära sig något. Övar, övar, övar. Lär sig. Njuter. Visar upp. Övar. Hittar något nytt hon vill. Övar, övar och så vidare...

Muppekinen började rulla när hon var 6 månader, satte sig upp vid 8. Reste sig vid 9 och gick vid 10. Vid 11 månader började orden bli mycket intressanta. Nu vid snart 12 så pussas hon och visar tydligt vad hon förstår. Gissa om jag är världen stoltaste Muppekinmamma.

Liten

Mina tankar är hos vänner som är tillbaka på bb/neonatalen med sin Liten. En Liten som behöver lite hjälp att komma igång. En extra puff i början på livet. Tänker på föräldrarna som säkert också behöver lite puff. Lite puff för att tro på att det går bra. För att känna den positiva styrkan i roten av hjärtat.

Text

För inte allt för många år sedan arbetade jag med text. Huvudsaken av det jag producerade bestod av text. Nu producerar jag knappt någon text alls. Känner mig lite ringrostig ibland.

Idag producerar jag saker med tyg, sax och symaskin. Faktiska saker. Inte bara bokstäver i rad. Saknar dock den magi som kan uppstå när man raddar upp dem rätt! Som oftast är det dock övning som ger färdighet. Inte ge upp. Om och om igen. Tills de säger det jag vill.

Läser lite olika bloggar. Anders Sparring, Ingel och Matti Sedholm, Mammorna Mia och Martina är några av de jag läser något sånär regelbundet. Alla med ganska olika stilar, men rätt så personligt innehåll. Låter mig inspireras.

Lyssnar lite svensk musik också. Just nu Petter och Mange Schmidt. Petter och Säkert! gör orden fina. Logiskt! "Det kostar att festa när du trollar med sinnet". "Det är så logiskt, alla fattar utom du!" Vad säger man, fantastiskt fin beskrivning av hur det kan vara.

Själv har jag det bra just nu. Mer balanserat.

Svenska

Datumen fladdrar förbi. Livet pågår, för fullt...
Muppekinen går. Hon har tränat och tränat. Fick riktig fart när hon blev tio månader. Känner ibland att hjärnan inte hinner lagra alla fantastiska ögonbilck som följs av lika fantastiska ögonblick. "Det går så fort" har fått en innebörd.

Fish

We have started feeding the Muppekin fish. She really likes it. I spice it with dill. Serve it with potatomash, pure of pastinac or carrots. We also gave her mushed peas. It all goes down with joy. She really likes eating. But all this food is getting to her somach. So hard. It hurts her, I can tell. Asked the adivisory over the telephone. They said plumpure as dessert and oil in the food. Will try...

Teeth

My Muppekin got her first tooth when she turned six months, during our stay in Switzerland. Now she allready has to littel grains of rice looking out. Razor sharp. You can tell she likes using them on all sorts of things we give her to try out. Watermelon, raw carrots, cucumber, bits of apple and pear, the plate, cups and glases, our fingers and her own.

Meat has been introduced. I think the preference is still by vegetables and fruits. Will have to try to cook it differently next time. I like making all the babyfood by my self. Is good to know what goes in to my little Muppekin.

Took a nice walk in the forest the whol family. Very relaxing and calming. Sonia the dog went running like mad. The Muppekin was carried in a schal on my hip. Later her father had her in the babybjörn carrier. She loved looking at all the trees and leavs.

Walk

We took a walk today. Down to the waterfront. I carried the Muppekin till she fell asleep in the wrap. Let her keep on sleeping in the stroller. Me and Sonia had a swim in the warm water. After coming home the baby-Muppekin keept on sleeping. Dear faithful Sonia guarded her while I painted watercoulors.

Waves

How sad I am I have not taken my baby-Muppekin sailing yet. She sailed so many miles in my belly last summer. Moved inside me, for the first time, moved by the Mediterranean waves. That littel pleased tickeling bubble I felt laying in my bunk at night, rocking wiht the sailboats motion, in the whait for my watch.

I want to show her the joy of moving with the waves. Capturing the winds. Riding the sheets. Helming whith you hips. I want to show her one of the gratest loves of my life. I ant to show her how I find the complet peace of minde. How it all adds up.

Found a blog today about a couple who set of to sail a 1000 days without stopping... Set my thoughts in motion. Made it so clear that I do have to have sailing in my life!!!

Calm

Had the first calm day in a long time. Did not leave home at all. So nice. Made me come together and come down. Want more days like this one. No stress, no consumption, not to many impressions of no use. It makes me feel alive again. Makes me creative.

I had time to cook for alla of us, look after the flowers and plant new once, painted with watercoulors, had a nice walk and a moring swim. All nice things that makes me open up. Makes me enjoy life. Makes me think it will be ok to start working again next week.

Carried my little Muppekin in a schal, in other words I was babywearing, while I made a whole lot of babyfood for the freezer. Minced meat, carrots, pastinac. The Muppekin tried meat for the first time. She was not overly excited. She is more excited by peeking over my shoulder when I cook.